Kolöga rotfast tand... som trädet i grund och stenig mark. -Trolltand... Gammal, klok, urbergets vän... vriden som martall på vindpinad häll. Skyr solen om dagen, flyr människors... Ett brakande dån bräcker Kolögas sömn. -Vadan detta skrän? som en törn i min ställ, vem är den niding som gäckar min sömn? Skyr solen om dagen, flyr människors... I blint raseri med dunder och brak, banar sig Kolöga fram... med ett vredesvrål mot murar av sten, som krossas i hans hand... River och sliter, tuggar och biter dammet yr i hans vildsinta dans... folk och fä flyr snabbt sin väg, bort från trollets brakande kaos... Klocka av guld mot himlen for, krossandes tornet på vägen ner. -slut på skränet och det fördömda brölet. den tar jag hem, där kokar snart ölet...
https://primoaccordo.net/manegarm/kologa-trolltand.htm