På stormande vatten med brutna segel far vår trogna drake mot sitt eviga slut En döendes stämma, ett svagt blekt skimmer ruvar stilla på vågorna bådar om vår död ...daudr Ett dis av silver kring vårt skepp ett dödens tecken... dess andedräkt Ser Draugen bland vågorna hans sorgefyllda kval att alltid i stormen segla i sin ensliga grav ...daudr Kölden gnager i märgen bedövar kropp och sinne. Stiger stilla från världen, från mitt köttsliga skrov. I klorna på korpen blickar jag ned lämnar allt hän, för att aldrig se mer På svarta vingar buren... mot Asgård det bär, till de stupades sal och Odens här...
https://primoaccordo.net/manegarm/daudr.htm