Glimrande ögon i mörkret, likt bergskristall. Bergets dånande symfoni väller ur dess gap. Naglar som river hud, borrar sig ned. Upplyft i köttet; livets vatten faller. Ett skimmer utav smärta, visar dess anlete. Vacker men fasansfull: bergets drottning. Ser in i hennes ögon; ljuset fyller mitt sinne. En strid ström av bilder beslöjar världen. Blodbestänkt sten, fränders rop, blodvingade skepnader under nattens öga. Drivna utav hunger, vedergällning, offer för seger, ulvhednar, vargatid. Nio dagar, nio nätter i marans grepp. Nio dagar, nio nätter, ett offer för liv. Nio dagar, nio nätter, huldrans vridna dans. Nio dagar, nio nätter, en gåva från griften. Etter i en strid ström längs väggarna. Ormars ögon glöder i djupen, svekets blick i gapande hål. En stinkande andedräkt ur tandlösa gap. Från ormtungors mun, förgiftets tal. Ett tordön väcker mina sinnen; allt är åter svart. Borta är tunneln, som tog mig hit. Bergatagen i djupet, ingen väg ut, bunden och fångad. Är detta mitt slut?
https://primoaccordo.net/manegarm/nio-dagar-nio-natter.htm