Tronar på bädd så röd dömd att evigt vakta, en gång luftens okrönte kung nu fjättrad tills tid blir aska Eld så ren, bränner köttet tänder skiljer märg från ben Sover glömskans befriande sömn men drömmar ger ej honom vila En strimma av rök, svart som opal, blott stoft av det som skall komma Eld så ren, bränner köttet, tänder skiljer märg från ben, Vakna, sprid dina vingar och låt skuggan härska än en gång. Ondsint, förbittrad, ruvar på hämd. Galen av hunger, tårar av blod... Liv skall ge vika för död... ...och döden skall komma för ung som för gammal och rensa upp landet från mänsklighet Högt över träden med vindar av storm, ett liv för varje år, vid Helheims rand. För dagar av pina för dagar av sorg, ett hat är övermäktigt, nu ni döden skall dö. Eld så ren, bränner köttet, tänder skiljer märg från ben. Vakna, sprid dina vingar och låt skuggan härska än en gång