Jag ser världen genom solglasögon Du står vid Herr Dödens smärttröskel Du är en perfekt start på en usel dag Allt du glömt, och allt du förträngt, nu kommer hela alltet åter tillbaka, likt tusen och åter tusen knivhugg, en isvind av AIDS-infekterade rakblad Jag kallar dig för "hora" av en anledning Det var som en frusen natt i S:t Petersburg, då öststatskylan inte direkt var på din sida Tunt, stripigt hår, trådar av själanöd Gaserna, utsöndrade från din anorektiska, lungsjuka kropp, var kvävande Klädd i trasor, drabbad av könssjukdomar Du blir neddragen i det kolsvarta fördärvet Tårar ger ingen fribiljett härifrån, istället drog du otursdagens nitlott Du har alltid varit död i mina ögon, du ska nu bli det i andras, också Dö för världen, som härnäst står på tur Sakta försvinner ditt korta liv Jag ejakulerar på ditt benvita lik